Fläppra på tv och råka se när Marshall och Lily ska ha deras bebis (how i met your mother), och kom och tänka på hur det var när Mattis kom till världen =)

Lördagen den 17 Januari 2009 blev vi klockan 22:37 föräldrar till det
efterlängtade barnet som varit i Jessicas mage i 39veckor och sparkat
och retats med henne hela dagarna.

Hemma inför

Fredagen den 16 januari så började Jessica på kvällen känna av värkar
hon ringde till förlossnings mottagningen första gången vid ca:02:00 
på natten. Dom sa att hon skulle ta panodil och försöka sova. Detta
var dock inget som hjälpte så hon la sig i badkaret och försökte få 
värkarna att sluta. Men återigen så var värkarna kvar. Vid ca:04:00
så väckte hon mig och vi började att ta tider emellan värkarna.
Dom kom med ca 5minuters mellanrum och vi skulle inte oroa oss förens
det var 3-4 minuter emellan. På morgonen så var värkarna kvar så vi 
satte oss att äta lite frukost. Maritha och Janne kom över och pratade
med oss. Johan passade på att ringa oss ifrån downunder och prata.
Vi berättade att värkarna började komma och att han troligen skulle
bli farbror snart. Han blev såklart jätteglad och önskade oss all lycka.
Värkarna ville inte komma snabbare än med 5min mellanrumm så vi satte
oss för att kolla lite på The Office (US). Tillslut så bestämde vi oss
för att ta lite mat att äta. Jag sprang ner och gjorde calamares till 
mig och Jessica fick makaroner och friterade fiskpinnar. Hon fick i sig
2 tuggor makaroner och 1 fiskpinne nu började värkarna komma snabbare
och inte minst mycket värre. Jessica klagade på hur ont hon fick i ryggen.
Snabbt slängde jag mig på telefonen och sa NU KOMMER VI IN!

På väg till sjukhuset

17:03 kom vi in till sjukhuset efter en relativt lugn bilfärd med mycket
sms och telefon samtal.

På sjukhuset

Väl inne på sjukhuset så fick vi direkt komma in
på ett förlossningsrum där jessica blev ihopkopplad med ett ctg där dom
mätte värkarna och Mattis hjärtslag. Jessica klagade så på hennes rygg
ont och vi försökte med både rispåsar och lustgas. Lustgasen var inget
för Jessica som bara slängde iväg den och blev lite arg på att ingen
förstod hur jobbigt det egentligen var. Så det slutliga var att ge
henne en EDA (Ryggbedövning). Denna började dom lägga 20:40 och jag
satt vi Jessicas sida på högsta allerten. Det hela slutade med att jag
blev så snurrig att jag blev tvungen att gå ut i köket och lägga mig
ner en liten stund. När jag väl kom tillbaka ca:21:05 Då var dom klara
med ryggbedövningen och Jessica var en helt ny lugn människa. Hon berätta
att vattnet har gått och att det var MYCKET vatten och är åter glad att
jag är vi hennes sida.

Då var det dags

Vid detta laget så kom nattpersonlen och tog över och vi fick oss en
ny sjuksköterska som skulle hjälpa oss. Ifån denna punkten så sa det
nästan poff så började jag kunna skymta Mattis huvud för första gången
det var en helt ofattbar känsla. Jessica krystade snart ut resten av 
kroppen och 22:37 så hade vi en liten liten pojke på Jessicas mage.
Navelsträngen var för kort för att kunna lägga upp honnom på bröstet.
ca 5 minuter senare fick jag den stora äran att klippa navelsträngen
och vi kunde äntligen låta Jessica få hålla hårt i honnom. Såhär i 
efterhand kan ingen av oss egentligen förklara hur underbart det är
men jag vill säga att det finns 2 saker i mitt liv som har varigt
något otroligt och Jessica har varigt del av båda. Det ena är vårat
bröllop och nu vår Mattis det är saker som inte kan beskrivas med ord
utan måste upplevas för att förstå.

Första mobil bilden som mms'ades ut till folk

 

 

 

BB-Motagningen

Vi blev förflyttade till bb motagningen där vi fick sova under första
natten jag var helt utmattad och somnade ganska fort men Jessica 
hade så mycket adrenalin att hon trots ingen sömn sedan fredag natten
inte kunde somna. När jag morgonen efter vaknade upp så var Mattis i 
Jessicas famn och Maritha hade kommit för att hälsa på oss.

 

skrev Hampus om förlossningen

(något av det finaste jag läst och hört får fortfarande tårar i ögonen när jag läser det)

Med Melvin vart det inte lika mycket då hade vi varit med om det innan =) iof är alla förlossningar olika =)

 

Med Melvin var det så här :

 

 

Vi låg i sängen (hade typ precis lagt oss) och skulle titta lite på bond filmen som var på tvn...

När det helt plötsligt blir blött i sängen och jag vänder mig till Hampus och säger antinge kissa jag på mig eller så gick vattnet!! (120415 kl 00:00)

 

Hampus ringer mina föräldrar och de kommer in och hjälper oss lite sen tar Mattis in till sig ifall vi behövde åka in...

 

Vi ringer förlossningen (när jag skriver vi menar jag Hampus) och de frågar fall jag har värkar, och det hade jag inte så de bokar in oss kl 11:00 på förmiddagen på en koll...

 

Senare på kvällen/natten börjar värkarna komma smått men de ville att jag skulle vara hemma längre för de var inte regelbundna, så 2 panodil och sen försök till att sova !!! (120415 kl 02:30)

 

Vid klockan 06:00 så började värkarna komma ordentligt!!

 

och vid kl 08:02 var vi inskrivna på förlossningen då var jag så inne i mina värkar så jag visste varken in eller ut..

(det hade tagit oss typ 15 min att ta oss från parkeringen till förlossningen pga att jag var tvungen att stanna stup i kvarten för en värk)

 

Vid 9 tiden bad jag om EDA (rygg bedövning) och snabba som de är gav de mig den vid 10 tiden, då kunde äntligen hampus gå och flytta bilen som stått på akutparkeringen!! 

 

Runt en halvtimme senare så har EDAn tagit bra och jag känner inte ett smack förutom ett tryck mot svanskotan och ber om att få gå på toaletten!!

och igen snabba som de är så måste de kolla fall det är okej för mig att gå på toa (kunde inte själv pga edan som hängde i ryggen på mig) efter typ en kvart kommer barnmorskan in och ska undersöka och kolla fall det är okej!!

 

Det var det INTE för Melvin ville ut så det var bara att krysta och eftersom jag inte kände krystvärkarna så fick de säga till när jag skulle krysta!!

 

Och efter 5 min krystvärkar så flyger (jag menar det) en liten Melvin ut helt perfekt!!! (10:55)

Barmorskan håll på att nästan inte fånga honom =P 

3220g och 50 cm lång perfekt varelse =)

 (detta är iof bara min sida av historien Hampus har nog mer att lägga till jag var som sagt rätt inne i min egna lilla värkvärld då)

 

 

 

 

Är så lycklig över hela min familj , och jag kunde inte ha det bättre !!!

Och jag kunde nog inte klarat mig igenom förlossningarna utan min kärlek och Mannen i mitt liv (förutom de två underbara barnen)